Oh jeees, what a heartbroken headline. Nu tror ni säkert att jag sitter här i min säng med tårarna rinnande nerför kinderna - nah inte direkt. Sitter mer här med ett olustigt leende på läpparna, efter att jag har pratat med en vän om normer och strukturer i vår fina älskade Danderyd.

Så, verkligen no hard feelings. Jag mår bra, if some would care lol exde. Haha nej nu kör vi igång detta fantastiska blogginlägg, och ämnet vet ni ju redan vad det är. Ni sitter säkert nu med ögonen helt uppspärrade - yey ett intressant inlägg som för en gångs skull stämmer (inte all dess feminism skit eftersom jämställdhet är struntprat) glad å göra er nöjda mihihi

Först och främst, jag vet att jag är väldigt omtalad i min lilla kommun. Det är inget skryt eller kärlek till sig själv, det är sanningen och jag tror de som bor i Danderyd kan hålla med. Roligt att prata om mig, sprida rykten om mig, och så vidare. Ja det är helt enkelt så att jag har det mest intressantaste livet som människor älskar att läsa om - inte för att de skulle vilja byta liv med mig utan det är roligt för jag är inte som alla andra.

Jag ser Danderyd som en by från 1800 talet där dem snobbigaste av dem snobbigaste bor. (Nu generaliserar jag groooovt, och jag menar inte alla, säger det redan nu innan människor slutar läsa här och förbereder av en läxande kommentar.) Här så räknas populäritet av hur många Micheal Kors väskor du har (jag har en, åh vad kul är med i mängden!!!!!!!) och hur många kvadratmeter din gigantiska villa är. Vi blundar för det faktum that it is no you - som faktiskt slitit häcken för att tjäna dessa pengar, du är ju ballast i stan ändå.

Det är också så coolt att festa på café opera (wow jag är cool då jag med<3) och borda för cirkus 10.000 kronor och bjuda upp alla snygga östermalms gäris så killarna kan supa dem fulla av den finaste dompan för flera tusen. När vi var tretton var det redan några tjejer som satt vid matbordet och drack vin tillsammans och åt god mat som ett gäng 40 åriga damer. Allt skulle vara så moget, felfritt och vackert.

Så kommer jag. Wow wow wow - Rebecca Lysholm. Har aldrig haft pengar slängda över sig (I wish doe, joooke) för att mina föräldrar tyckte helt enkelt att "jag skulle tjäna mina pengar själv, och du har det du har, det räcker". Jag kan helt ärligt inte komma ihåg en speciell händelse som formade mitt stigmatiserade jag. Jag har alltid brutit normen så länge jag kan minnas. Varit kaxig, envis, ärlig och kritiserande. Sådan är jag, och då passade jag inte in i Danderyd, tyvärr.

Jag är inte tjejen som håller tyst om saker och ting och fokuserar på vilken nästa väska från Micheal Kors jag ska ha. Jag är inte heller hon som pratar skit om folk - utan säger det rakt ut till dem. Jag är inte heller den som bryr sig bara om pengar och mig själv och ingen annan.

Jag har gjort mycket i mitt liv. Jag har en liiiiten lista på saker jag ångrar idag. Det faktum att jag har sårat vissa personer (Im so sorry). Det är jag inte stolt över och det kommer jag aldrig vilja vara stolt över och jag önskar att jag kunde gräva en grav och begrava listan där. Men dessa som jag var elaka emot - dem kommer alltid definiera mig utifrån det - vilket är tråkigt för jag har förändrats. Mitt hjärta har vuxit lite till faktiskt.

Sen finns det en lista som är tusen gånger längre med de bra sakerna jag tycker jag själv har gjort. Om ni nu låter mig få skryta lite. Vi kan väl ta den nyaste händelsen. Min kompis blev anklagad för att ha skickat till boyz på en fest för att misshandla andra (mer kommer komma om detta i ett videoinlägg.) Alla vände sig emot honom, till och med föräldrar och lärare samt skolledningen. Eller vänt emot oss båda två - eftersom vi båda var anklagade för misshandeln. I alla fall - jag stod upp för honom, som fan. Så återigen att han inte hade något med saken att gör och detta upprörde Danderyd så otroligt mycket herregud!!! Sen visade det sig efter polisutredningen att han var oskyldig (surprises!!!!!!). Det är väl inget som riktigt bett om ursäkt till någon utav oss för att de anklagade oss för saker som inte var sant. Men det viktigaste var för mig att jag gjorde den rätta saken, och de som anklagade oss ser idag ut som ett gäng idioter, woho

Sedan lyfter jag frågor som rasism och sexism och det är inte uppfostrat att prata om politik här i Danderyd vid middagsbordet. Jag bryr mig inte så himla mycket, jag står för mina åsikter och detta stör sig otroligt många på. (Antagligen för de är avundsjuka och vill vara lika coola som mig hihi).

Jag kommer också ihåg att jag hade Ask (kommer ni ihåg den appen???) och jag svarade på många sexfrågor hahahaha. Sex är ju en sådan tabu i vårt samhälle trots att det är den mest naturligaste saken att ha. Alla ni som läser detta blev till genom sex (OMG!!!!!!!). Jag svarade om p-piller, mens osv osv. Kommer ihåg hur min mamma ringde mig helt förskräckt och sa "Men Rebecca vad skriver du ta bort det där genast!!!!". Alltså egentligen, varför? Vissa känner att det är bekvämare att ställda frågor anonymt på internet än att åka till ungdomsmottagningen. Jag som hade haft Kalle i nästan två år och det var ju inte direkt en hemlighet att jag skulle spara mig till bröllopet - ja jag kunde svara på frågorna. Det var verkligen inte en big deal 4 me.

Så, jag följer inte normen. Jag gillar inte att passa in i normen och vara som alla andra, det är oerhört tråkigt? Men jag är inte en elak människa och jag mår bra i mig själv. Jag tror exempelvis aldrig jag har skrivit en anonym elak kommentar på någons blogg exempelvis. Ett gäng killar, vissa gick i Dagy, hade skrivit under en lång tid här rasistiska och sexistiska kommentarer. Så sist råkade dem skriva sin email (Sorry A att du var så klumpig, obs tänker fan i herrskapet inte censurera, stå för vad du skriver). Liksom hur bra mår dem i sig själva? Känner dem YES varje gång de vaknar på morgonen, or what?

Haha, det roliga är att jag fick för inte så längesen en kommentar kastad i mitt ansikte att "Inte så konstigt att du har så få vänner och så många hatar dig" (Åh C, it was so nice of u to say that, hoppas du mådde bättre gmn!!!!!!). Jag kan säga helt ärligt att jag har tappat kompisar. Många kompisar. Om man nu kan kalla dem så det vill säga. För om människor lämnar mig på grund av att jag tar mycket plats och bryter normen, då är det ju dem som är fega, osäkra och tråkiga som lämnar mig. Inte så att jag sitter här med ett brustet hjärta och känner att my life is over. Verkligen inte. Haters only makes you famous XD XD

Haha nej men, jag har mina vänner. Sen kan man ju ha tusentals kompisar, men jag har mina vänner. Och de som har lämnat mig ser jag vissa redan nu och tänker "Vad har du ens kommit i livet?? Du kan inte vara dig själv, du måste kritisera andra för att själv må bra. Ha ett nice liv, jag vet att jag kommer ha det i alla fall!!!!!"

Också, kan räkna på en hand hur många människor som faktiskt gått fram till mig och klagat på någonting jag har gjort. Det mesta sker via nätet - tragiskt nog. Om man inte ens kan ta det irl, är det ens värt att bry sig om? Varför tror ni Kenza är så älskad av svenska folket? Jo, för hon följer alla normer. Hon är snygg, gillar kläder, tar inte så mycket plats, oftast glad. Det är ingenting fel med det - men ni förstår poängen?

Varför hatar människor Kissie. Zara Larsson och Tova Helgesson? För att det tar plats på en helt ny nivå. Det dem gör är inte elakt eller fel, dem tar bara sin bit av kakan och äter upp den. Jag är likadan. Jag tänker inte vara en annan människa för att folk vill tysta ner mig. Jag tänker inte lämna plats och ointelligenta och okunniga människor när jag har viktiga åsikter att sprida. Och jag kommer framför allt aldrig vika mig eller svika en kompis bara för att alla andra gör det.

Så ja, jag kan nog sättas in i ett fack som den mest "hatade" (åh det är ett sådant starkt ord haha panne) och omtalade människan i vår lilla kommun. Men jag kan nog slå mig fanken på att jag är den mest älskade också. För de som älskar mig - dem gör det med hela sitt hjärta. Och det är mer värt än vad alla haters där ute någonsin kommer få.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag har verkligen varit en oproduktiv dag idag. Vad har jag ens gjort? Slängt bort hela dagen och ba bye?!! Nej men jag måste få flika in att jag pluggade lite idag, både GYA och jag läste min svenskbok processen så lite stola över mig får ni vara mmmm

Annars har jag bara legat i sängen och sett serier - sådana dagar får man ju ha också och det brukar bli söndagar. Kalle kom vid 5 också så satt vi ett tag tillsammans och segade innan han åkte hem för han är så duktig och pluggade han ocksååå

Eftersom jag ser ut som bajs idag har jag inte tagit några bilder on myself - vet att ni gråter inombords då jag i andra fall är så flawless med make up on point. Men jag bjuder nu på en bild på mina söta små pyjamasbyxor jag fick av morfar i julklapp (femte året i rad jag får pyjamas av honom haha)

Likes

Comments

Det var planerat att jag nu skulle sitta på tåget in till stan och möta upp mitt squad (lol) så vi kunde börja titta på lite flygresor till Ungern i sommar. Men så blev både Alex och Sophi sjuka och det blev inställt då tråkigt nog - tråkigaste för mig doe för då måste jag sitta med GYA nu - det finns liksom ingen bortförklaring till att INTE göra det. Muhuhu :(

GYA - Gymnasiearbetet, rena rama helvetet. Jag valde helt fel ämne och jag skulle helst vilja jobba ensam, bara för att jag jobbar dåligt i grupp. Då litar jag på att dem andra också gör arbetet vilket gör att jag skjuter upp det dag efter dag istället för att bara bestämma sig för nu gör jag det. Vi har ämnet aktiv dödshjälp, vilket i o för sig är ett väldigt intressant ämne - men inte sådär jättebrett. Jag skulle valt jämställdhet i olika länder typ, då skulle 15 sidor vara klart på en dag liksom. Så mycket enklare, men näe. Så aja, nu får jag försöka plugga lite.

Jag vet att det är snart dags för 00:orna att välja gymnasium? Några funderingar kring detta kan ni självklart ställa dem. Jag skulle dock råda att ingen av mina kära läsare väljer Danderyds Gymnasium, tyvärr :)

Likes

Comments

Leonardo dicaprios nya film hade premiär igår i Sverige och eftersom ni vet att jag är ett sådant stort Leo fan (!!!!!) så såg jag den självklart idag. Denna film behöver man lägga moralen på hyllan för det är massvis med saker som sker som jag tror människor kan bli snea på. Syftar faktiskt inte på mig denna gång, lol.

Filmen utspelar sig för några 100 år sedan, som handlar mest om att Leo bby ska överleva ensam på vintern efter en björnattack. Han måste få en Oscar för hans skådespeleri för det var helt L E G E N D A R I S K T. Jag har aldrig sett honom spela såpass bra!!!! Verkligen hans bästa insats. Sen så kanske inte det är den bästa filmen han har medverkat i (inget kommer slå Titanic) but u get it i think ;-)

Likes

Comments

Om ni har missat det så var det en demonstration idag för rasism, Sverige demokraterna och nazism samt också sexism (!!! WOHO!!!!). Jag anslöt mig till den andra gruppen, som var emot detta (självklart är man ju emot detta annars saknas ju en hjärncell eller två). Det kokade inombords när jag fick höra vad rasisterna förespråkade, vilka deras åsikter faktiskt var och jag blir helt ställd att där står dessa människor, och dem tycker faktiskt sådär. Ännu värre - det är faktiskt lagligt att tycka och uttrycka sig sådär utan att någon höjer ett ögonbryn. Det skrämmer mig. Och det sorgliga är att vi måste nu vara extrema för att Sverige inte ska bli nya nazisttyskland...

Likes

Comments

Emy tog spontanbild på mig - orkar ej överföra bilder till datorn just nu så live with it

Hej hej, klockan är 30 minuter över midnatt vilket betyder att det är lördag nu. Idag efter skolan åkte jag till Täby med Rasmus som skulle köpa en födelsedagspresent till hans syster. Fick en budget då och valde ut en snygg outfit, ville nästan behålla det själv!!!!!

Efter det åkte jag till Mörby och mötte upp Emy så satte vi oss och pratade. Var väldigt längesen jag träffade henne så de satte bra att catcha up lite.

Efter det åt jag middag och sen skulle jag till Matilda som bor i näsbypark. Här blir det en problematik då det finns ingen direkt buss från enebyberg till näsbypark trots att de är två kommuner bredvid varandra (!!!!) det tar ca 5 minuter med bil men 40 minuter med buss för man ska krångla... Förut så fanns det direkt buss men SL tog bort den, en av många konstiga beslut de har gjort...

Jag satte mig alltså på cykeln (ja haha, i januari med min stora fuskpäls satt jag och trampa) och det tog 15 minuter vilket gick snabbt ju. Träningspasset avklarat ;-) hade en riktig myskväll med massa prat, popcorn och bara vara

Likes

Comments

Likes

Comments